Christopher Buller

Jag har verkligen han hat-kärlek till hösten- Det underbara med den e myset. Att bara sitta på ett fik och tjöta, eller promenera i höstlöven iklädd en tjock, stickad tröja. Det jag inte gillar med den är regnet som faller på mig. Jätte mysigt om man är inne, men aldrig, aldrig annars. Hösten påminner mig också om skolan. Skolan e mys, fast min närvaro just nu e bajs. Jag älskar verkligen skolan. Jag älskar min klass, min linje, mitt allt. Men jag kommer inte upp på morgonen. Vad e knepet? Asså om det är någon som kan ha en liten lösning; hör av dig!
   Senast idag så pratade jag med mor å far om skolan. Jag förklarade för dom att jag verkligen har svårt att gå upp på morgonen. Jag fick kanske en del av lösningen. Jag berättade för pappa att jag lever mycket på min överskott energi. So han då förklarar som att jag lånar energi. Den måste ju tillbaka. Eller hur? Men det är väl så kanske att jag får skylla mig själv. Jag älskar mitt liv just nu. Allt som måste göras hela tiden, men hur har man orken till det i längden? Hur finnar man tid att skriva in i almanackan bara ta det lungt. Hur kan man våga göra det? Jag finner mig inte i den positionen där jag kan göra det. För mig är det som att förlora. Att förlora mot mig själv att orka med allt jag vill göra!
  
Nog snackat om det. Jag måste bara säga tack till Frida, hennes pojkvän, och Eddie för gårdagen! Hade aldrig kommit hem utan er! Tack även alla andra för en underbart rolig kväll!

P&L